I Stockholm finns tre roliga affärer med reseprylar:
Travelheroes – smarta lösningar för såväl packning som klädsel. Två våningar mitt i city. (Min personliga favorit.)
Kartbutiken – precis som det låter, massor av kartor men framförallt böcker. Mitt emot Centralen.
Vagabond - böcker, prylar, väskor. Pyttebutik med stort hjärta. Tidningens redaktion sitter ovanpå, här finns de allra bästa personliga resetipsen. Skanstull.
På nätet finns (förutom ovanstående) bland annat Pickpack och Resklar.
Jag älskar mina reseprylar.
Mina högtalare till mp3-spelaren. Inte större än ett cigarettpaket. Jag plockar upp dem på mitt hotellrum. Skapar trivsel.
Min hopfällbara hårborste. Inköpt på Harrods i London. Snygg, enkel och genialisk. Man vill ju vara fin på resan.
Mitt reselakan. Av siden. Näst efter hjulet resans bästa uppfinning. Litet och lätt.
Min datorväska. Fådd av en vän. Hela mitt kontor under armen.
Jag älskar mina reseprylar. De får mig att känna mig fri.
Visst kan man resa med hund. Dobermannen Enzo från Trollhättan reste Östersjön runt. Tog färjan från Stockholm till Estland, bilade sedan ner genom Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och slutligen till Danmark.
– Det gick hur bra som helst, jag var lite orolig för att det skulle vara svårt att hitta hotell som tog emot hundar. Men varje gång vi frågade tittade de undrande på oss, som om det var det allra självklaraste att hundar var välkomna, berättar matte Karin Andersson.
Enzos pass synades i tullen och ofta fick han en klapp eller till och med godis. När Enzo skulle återvända till Sverige igen var det dags för ännu ett besök hos veterinären. Denna gång för avmaskning.
Tänk på att särskilda regler gäller för att föra in hund i Sverige igen beroende på var hunden har varit på sin resa.
Hundar som ska resa måste ha ett giltigt pass. Du skaffar det hos din veterinär. I passet skriver veterinären in vaccinationer och genomförda behandlingar.
Hunden ska vara id-märkt med en tatuering eller ett mikrochip av ISO-standard. Det är veterinärer som märker djuren. (Från 2011 är endast mikrochip godkänd märkningsmetod.)
Hunden ska vara vaccinerad mot rabies. Grundvaccination kan göras då hunden är minst tre månader. Om hunden vaccineras tidigare är vaccinationen inte giltig för resa. Vissa djur behöver dubbel grundvaccination, exempelvis om de är under ett års ålder, är väldigt storvuxna, tränas hårt fysiskt eller om de nyligen varit sjuka.
Ett blodprov ska tas av veterinär tidigast 120 dagar efter den sista rabiesvaccinationen, men innan giltighetstiden för vaccinationen gått ut. Provet tas för att visa att djuret har godkänd mängd antikroppar för att kunna skydda sig mot rabies.
Mer info här.
”Dom ser lite slöa ut (jag tycker de ser döda ut) men dom sussar på maten. Och vet du varför de kallas havskatt? Jo, dom fräser när fiskarna får upp dem.”
Guiden på Havets Hus i Lysekil går till nästa akvarie. På vägen berättar hon med stor inlevelse att havskatterna har en ovanligt lång parningsakt. ”De riktigt gosar med varandra! I 36 timmar!”
Stannar vid ett klappakvarie. Barn lyfter stora krabbor som vispar runt med tentaklerna. ”Visste du att skaldjur ömsar skal, dom växer ur dom och byter till större.” Och jag ser framför mig hur nakna de måste se ut utan den där rustningen. Hur de kanske skyler sig, till och med fryser innan de hittat ny förklädnad.
Och klorna är fiffiga, som en kniv (knibeklo på bohuslänska) och en gaffel. En att hålla med, den andra för att krossa med.
Jag är helt i guidens våld då hon lägger något blött i min hand. Den både ser ut och känns som en inlagd gurka. Sjögurka! Hon pekar på det jag skulle gissa är munnen och säger: ”Här är baken och där brukar en liten kompisfisk knacka på. Dom lever i symbios. Fisken gör rent i stjärten.”
”Och vad får fisken ut av det hela?”
”Maten i stjärten.”
På lördag öppnar utställningen om kejsare Qin Shi Huangdis terrakottaarmé på Östasiatiska museet i Stockholm.
Jag såg den 1987, på plats i Xian. 6000 soldater, alla med olika ansikten. Behöver jag säga att det var fantastiskt?
Den upplevelsen kommer man naturligtvis inte i närheten av på Östasiatiska museet där endast delar av armén visas. Däremot är närheten till soldaterna det riktigt stora. Att få se dem i ögonen.
Jag köpte med mig en egen soldat från Xian. En decimeter hög. Förvarade den i min ryggsäck som jag bar på resan runt Kina. Den lilla soldaten höll. Men när jag kom hem tappade ”någon” den i golvet så huvudet lossnade. Nu står den limmad i min bokhylla.
Hongkong. Sitter högst upp längst fram i en dubbeldäckad buss. Det lyser turist om mig. Hatt på huvudet, kamera på magen. En kvinna med matkassar på golvet tittar på mig och frågar varifrån jag kommer.
– Tell me about Sweden, säger hon och jag berättar om mamma- och pappaledighet, om midnattsssol och Zlatan. Kvinnan nickar artigt, men kan inte placera Sweden på sin världskarta.
Jag har haft de här samtalen förut. De landar alltid på ett och samma ställe:
– Abba.
Kvinnan skiner. Nu vet hon precis vilket land jag kommer ifrån.
Kraften i Abba som pr för Sverige saknar motstycke. Reaktionerna är alltid desamma: glädje och en känsla av samhörighet. Att musik också drar till sig turister är ju knappast någon nyhet. Elvis hem Graceland i Memphis är ett praktexempel, Liverpool kan erbjuda en Magical Mystery Tour och tar emot på John Lennon Airport. Roskilde satsar på ett rockmuseum och i Detroit blommar turismen trots dåliga tider tack vare Motown Museum. Hemma i Stockholm lär vi få vänta ytterligare några år på ett Abbamuseum. Det har vi hört flera gånger.
Kvinnan i bussen vill prata mer om Abba. Om vad abborna gör idag. När hon får höra att Benny har ett hotell lyfter hon ögonbrynen igen.
– A Abba-hotel? frågar hon förväntansfullt.
Jag antar att Benny har sina skäl, men det känns lite trist att behöva svara nej. En Björn och Benny-låt på hotellets hemsida är förstås lite Abba, annars inte så mycket som en enda liten paljett i lobbyn. Kaféet i samma byggnad har täckt sina väggar med bilder på kända Söderbor, inte en enda Abba-attiralj. I högtalarna inte en enda Voulez Vous.
– You should make demonstration! säger kvinnan och tar sina matkassar. Jag ser henne kliva ut på trottoaren och gå upp för de branta backarna.
(Ni som ska till Melbourne kan se utställningen ABBA World fram till 31 oktober)
Idag och i morgon är det mer Thailand än vanligt i Stockholm. Allra mest i Kungsträdgården. Dags för Thailandsfestival med mat, dans, thaiboxning, massage och exotiska frukter. Program här.
När skolorna nu börjar jublar vi resenärer. Bästa restiden på året, både billigt och inte så mycket folk på resmålen. Några exempel: till Bangkok, Rio och Tokyo kommer man för runt 6 000 kronor, till New Delhi och San Francisco för drygt 5 000 kronor och till New York för cirka 4 000 kronor.
Destinationer i Europa reas också just nu, för bara några hundralappar kommer man till Berlin, Paris eller Milano.
För att hitta billiga biljetter och jämföra priser finns bland annat www.bokasmart.se och www2.travelstart.se.
MrJet har en användbar priskurva där man kan kolla in när flygen är billigast under en 30-dagarsperiod.
Två löpare dog under Midnattsloppet på Söder i Stockholm. 26-åringen fick hjärt- lungräddning vid målet, just när jag sprang in. Flera fördes till sjukhus på grund av uttorkning.
Det var otäckt. Det var så onödigt.
För få vätskekontroller? Absolut. I normala fall hade de två vätskekontrollerna som finns under den 10 km långa rundan räckt, men det var varmt och extremt fuktigt. Därför hade vatten också behövts i startfållorna. Där står man länge, vissa mer än en timme. Missar man då första vätskekontrollen blir det vanskligt. Det är nästan 7 km till den andra.
Respekten för en mil lång bana saknas också. Så många otränade, så många som saknar rutin och håller alldeles för högt tempo i början. En mil är ingen baggis. Backen upp till Sofia kyrka, där den 50-åriga mannen avled, är ingen lek. Midnattsloppet är ingen lek. Även om det är en fantastikt bana, underbart publikstöd och en stor folkfest. Som i år kom av sig.
Till nästa år: informera bättre om hur man tränar inför ett lopp, vätska i startfållor. Och till löpare – ta det på allvar, och låt det bli kul.
Sommaren 1996. Jag reser norrut från Stockholm i min pistagegröna folkabuss. Då skylten Järvsö dyker upp stannar den. Stendöd.
Nu hör det till historien att Folke, så hette den, har gjort så förut. Då ska man inte sparka på den, inte öppna någon motorhuv och försöka hitta ett fel. Man ska stanna där man är. Folke gör så ibland och brukar hosta upp sig senare. Jag rullar på en avtagsväg ner mot Ljusnan. Där, bland får och mygg får jag syn på Järvsö. På de blågrå bergen, på älvens stilla stränder, ett kyrktorn som en tomte där borta och så tåget som plötsligt bryter landskapet med damm ända från södra Europa.
Just där får jag syn på Järvsö. Ni vet som man plötsligt, fast man sett dem förut, kan få syn på sina vänner, på sin trädgård, på sin älskade. Det var som om det slog an en ton i mig. Ungefär som bra musik, böcker eller filmer kan få en att kurra som en katt, känna lycka, kanske till och med förstå livet lite bättre.
Att resa handlar inte så mycket om att hitta nya platser, mer om att rörelsen föder tankar, men allra mest om att få perspektiv. När man är långt borta ser man sitt eget land som allra bäst. Nu talar jag varken politik eller värderingar, bara om det vackra. Järvsö släpper liksom inte taget om mig och jag återvänder år efter år.
Går på Järvzoo.
Badar bastu och hoppar i isvak i Ljusnan under stjärnklar decemberhimmel.
Går på marknad på Stenegård.
Fikar i Hälsingehus.
Besöker Träteatern och ser en föreställning om spelmannen From-Olle. Kan inte hålla tillbaka tårarna då jag kommer ut och bländas av junikvällens varma ljus.
Står på Öjeberget och andas.
Lyssnar på Ale Möller band på Torön och världens alla toner skapar en magisk kväll.
Järvsö är min plats på jorden.
Tacka Folke för det.
